Jag förstår inte varför jag inte har sytt en sovpåse, till minsta grynet tidigare! Hon är ett riktigt sprattelgryn, och täcket ligger inte kvar lång stund. Detta resulterar så klart i att hon börjar frysa, vaknar till och gnyr...varpå mamman vaknar och stoppar om... Hon sover förvisso bra, men det är ju så onödigt med dessa små sömnavbrott.Vissa saker tänker man på så länge innan man kommer tillskott och syr...Detta lilla projekt var ett sådant. Men det var ju så smidigt när jag väl började. Mönster hade jag inget, så jag ritade ett eget. Påsen är sydd av ett gammalt härligt påslakan, fodrad med vit fleece.(Den går ju vända ut och in när man inte behöver lika mycket värme) Tryckknappar vid de små axlarna.
Påsen är premiäranvänd natten till idag, och gissa......Mitt lilla gryn sov HELA natten utan att vakna till en enda gång. Kanske var det påsen som gjorde susen.....
